söndag 15 juli 2012
lördag 14 juli 2012
tisdag 10 juli 2012
måndag 9 juli 2012
Familje liv
Ellen sover i vagnen, Nette fyller i hennes baby bok, pojkarna har jag ockuperat med spel på iphonen och jag sitter och skriver lägenhets annonser till både Åbo Underrättelser och Kyrkpressen.
Så ja kära vänner, det blir barnmorske studier i Åbo i höst!
Så ja kära vänner, det blir barnmorske studier i Åbo i höst!
söndag 8 juli 2012
M/S Skiftet
Klev av min sista vak natt i morse och nu är jag på båten påväg över till Houtskär!
Ska bli så skönt att få komma och hälsa på Nette och Kladde igen och bara ta det lugnt.
Följa med pojkarna på simskola, byta lite blöjor på Ellen och bara njuta av att vara en del av deras familj!
fredag 6 juli 2012
Häjj
Det är typ 100 år sedan jag skrev här men motivationen till livet har inte varit på topp under våren..
Just nu snurrar tankarna mest kring studierna inför hösten. Jag har blivit antagen till två skolor (vilket gör det till ett helvete för mig).. Den ena är Högskolan på Åland där jag skulle studera Hospitality Management och den andra är Högskolan Novia i Åbo där jag skulle studera till Barnmorska. Beslutsångest delux!
Jag har suttit och funderat av och ann, plus och minus men kommer inte riktigt fram till något. Det är två så otroligt olika utbildningar.
Jag skulle älska Hospitality eftersom det handlar om turism, resor, språk, kulturer osv.
och jag skulle älska yrket som barnmorska eftersom det inte finns något mer fantastiskt än när ett barn föds till världen!
Tänk att få bära runt på bebisar varje dag i resten av mitt liv.. Himmelriket!
Varför varför varför ska det vara så otroligt svårt att välja..?
En sak är säker, jag skulle bli en jävligt bra barnmorska!
Just nu snurrar tankarna mest kring studierna inför hösten. Jag har blivit antagen till två skolor (vilket gör det till ett helvete för mig).. Den ena är Högskolan på Åland där jag skulle studera Hospitality Management och den andra är Högskolan Novia i Åbo där jag skulle studera till Barnmorska. Beslutsångest delux!
Jag har suttit och funderat av och ann, plus och minus men kommer inte riktigt fram till något. Det är två så otroligt olika utbildningar.
Jag skulle älska Hospitality eftersom det handlar om turism, resor, språk, kulturer osv.
och jag skulle älska yrket som barnmorska eftersom det inte finns något mer fantastiskt än när ett barn föds till världen!
Tänk att få bära runt på bebisar varje dag i resten av mitt liv.. Himmelriket!
Varför varför varför ska det vara så otroligt svårt att välja..?
En sak är säker, jag skulle bli en jävligt bra barnmorska!
fredag 13 april 2012
Barnmorska
Jag kan stolt säga att det var mitt lilla gudbarn Ellen som fick mig att inse va det är jag vill göra i framtiden.
Jag vill bli barnmorska!
Det var helt fantastiskt att få vara med under förlossningen.
Allt från lustgas till epidural, smärta till glädje, frustration och längtan, ja det var en riktig berg-och-dalbana!
Jag kan verkligen förstå alla pappor där ute hur i vägen och dumma dom känner sig när dom står där inne med
sina älskade som har så fruktansvärt ont att du inte ens vågar krama om dem!
Nu i efterhand inser jag vad barnmorskorna menade med att "din enda uppgift är att bara finnas där". Det enda
jag kunde göra medan min kära vän hade som ondast var att bara finnas där, hålla en hand på axeln eller ge vatten om hon ville ha. Inga onödiga ord, inga onödiga kramar utan bara finnas i rummet.
Det var allt och det räcker!
Just inne i den där salen handlar det endast om mamman och bebisen, att jag skulle vara hungrig eller trött i
benen av att stå bryr sig ingen om. Nej fokuset ligger helt på mamman och bebisen och det är ju så det ska vara, det viktigaste som finns är att allt får gå så smärtfritt och fint till och så gick det för Nette.
Inte smärtfritt i ordets verkliga betydelse men allt gick jätte fint och väldigt snabbt!
Jag är så otroligt stolt över min älskade vän hon var så stark och tapper under hela processen!
Jag hoppas att den dagen det är min tur kan jag vara åtminstone hälften så stark som henne!
Stort Grattis till Nette och Kladde!
onsdag 11 april 2012
Tänkte bara meddela världen att gudmors gulle kom till världen idag!
Stort grattis till Nette och Klaus!!
fredag 9 mars 2012
Stolt Gudmor
Då kan jag stolt meddela världen att jag ska bli
gudmor till Nettes lilla tjej som föds i april.
Jag är otroligt lycklig!!
gudmor till Nettes lilla tjej som föds i april.
Jag är otroligt lycklig!!
söndag 26 februari 2012
Mt Kenya in pictures
 |
| Topparna |
 |
| En lång vandring.. |
 |
| Toppen av Peak Lenana. |
 |
| Shiptons Camp på 4200 meter. |
lördag 25 februari 2012
Mt Kenya
Resan började i Nairobi där jag fick en allergisk chock av myggnätet som jag sov
med.. Vilken otur, så det bar av in till sjukhuset för att få en injektion för att få bort
smärtan och ner svullnaden. Injektionen var något stark och det hela sluta med att
Ida fick leda hem mig till hostlet igen för jag var alldeles vimsig och visste knappt
var jag var. Jag är så tacksam för att jag hade henne med mig!
Det var meningen att vi skulle bestiga Mt Kenya samma morgon men på grund av
mitt tillstånd fick vi lov att skjuta upp det en dag vilket nog var tur. Bestigningen
började i stället den 3 februari med 9 km uppför till "Old Moses Camp". Det var
en tung stigning eftersom vi inte en enda gång under dessa 9 km hade flat mark.
Men vi hade god fart på och nådde upp till Campet på ca 2 timmar, som beräknat.
Dag två var tuffare. Vi vaknade på morgonen vid 6 tiden, eller ja vi hade väl
egentligen inte sovit alls eftersom det var kallt något fruktansvärt under natten. Jag
och Ida sov i samma säng tätt tätt intill varandra med varm vatten flaskor i sovsäckarna
för att hålla värmen någolunda. På morgonen hade Ida känningar av urinvägsinfektion
och kände sig inte alls kry att fortsätta men jag pushade henne lite och efter att ha ätit
frukost bestämde hon sig att prova.
Denna dag bestod av 14 km uppför med några flata partier och några skarpa uppför.
Vi vandrade iväg vid ungefär 7.30 tiden och nådde fram halvvägs vid lunch tid.
Vi märkte alla att Ida inte var i sitt fulla jag, hon hade haft huvudvärk sen vi morgonen,
var väldigt trött och kände sig konstig. Steven och Julius, vår guide och kock, kunde
konstatera att Ida hade typiska tecken på höjdsjuka och borde vända om. Efter mycket
om och men och diskuterande bestämde hon sig att följa deras råd vilket hon gjorde rätt i
för så fort hon hade kommit lite ner åt igen började hon känna sig bättre. Det enda botet
mot höjdsjukan är att snabbt ta sig ner, fortsätter man uppåt riskerar man sin hälsa och
i värsta fall sitt liv.
Jag och Julius fortsatte mot toppen när Ida och Steven vände om. Jag hade inga känningar
av höjdsjukan alls och ville prova så länge jag klarade av det. De sista 7 km tog ca 4 timmar
och när vi äntligen kom fram till Camp 2 på 4200 meters höjd var jag så slut att jag hade
ingen aning om hur jag skulle klara av att stiga de sista 600 metrarna till toppen... Jag
somnade som en stock och vaknade två timmar senare när det var middag.
Det var jag, två australiensare och ett finskt par som skulle bestiga toppen tillsammans
följande morgon och vi var alla lika slut. Varenda muskel i kroppen var i uppror och det
gick knappt att få i sig någon mat eftersom trycket är ganska högt på den där höjden.
Vi peppade i alla fall varandra och gick och lade oss direkt efter middagen för att förhoppningsvis
få lite bättre sömn än dagen innan.
02.45 ringde alarmet på Söndag morgonen och vi började bestigningen av de sista 3 kilometrarna
till toppen av Peak Lanana. Vi beräknade att bestigningen skulle ta ca 3 timmar så att vi skulle vara just
efter klockan 6 på toppen men vi var lite snabbare än beräknat och fick söka skydd i en grotta
för att vänta in soluppgången.
06.15 stod jag på toppen av mitt första berg och såg soluppgången över Kenya,
Kilimanjaro skymtade avlägset som en liten kulle bland molnen. Jag kände mig så
otroligt stolt över mig själv. Jag njöt av varje sekund där uppe!
Efter ca 15 minuter där uppe drog vi oss tillbaka ner eftersom det var något fruktansvärt kallt.
Bilder tog vi direkt vi kom upp eftersom förmågan att röra sig blev sämre och sämre för var
minut som gick på grund av kylan. Man kände hur man på något vis stängdes av sakta men säkert.
Att gå ner gick betydligt snabbare och när vi kom till Camp 2 åt vi frukost, packade väskorna
och så begav vi oss iväg mot Old Moses Camp och också ner de sista 9 km till gaten där Ida
och Steven skulle stå och vänta på oss.
Vandringen till Old Moses var tuff även om terrängen var den samma som dagen innan då vi
kom till Camp 2. Men efter att ha övervunnit berget släppte all nervositet och kroppen kunde
slappna av på ett annat vis och för första gången på två dagar kunde man känna att man var
slut, totalt jävla genom slut!
Men tillbaka måste vi och snabbt eftersom vi hoppades på att vara nere från berget innan det
blev mörkt.
Jag och Julius näst intill sprang de 14 kilometrarna till Old Moses där vi hade en snabb lunch
paus, pratade med de andra som var på väg upp och sedan tog vi de sista 9 kilometrarna..
Tack gode gud var det bara ner för men de kändes som en evighet innan vi kom ner.
Vi träffade på en hel del andra bestigare som var på väg upp och lyckönskade dem. Jag hade
något fruktansvärt ont i mina ben när vi äntligen nådde gaten vid 17.30 på Söndag eftermiddagen.
Där stod Ida och Steven och tog emot oss och jag bokstavligt talat ramlade in i Ida.
Äntligen kunde jag slappna av och vilken befrielse att få bli av med väskan!
Solbränd, totalt slut och genom lycklig åkte vi till ett hotell där jag fick duscha (vilket jag inte
gjort på flera dagar) och sova i en varm säng med rena lakan. Ida gick och beställde mat åt oss
medan jag duschade men när vi väl fick maten var jag så färdig att jag kunnat somna sittande..
Ida fick lov att kära kyckligen i bitar eftersom jag inte hade krafter eller ork att röra händerna..
Den natten sov jag som en stock nåååågot lycklig över min enorma vinst!
med.. Vilken otur, så det bar av in till sjukhuset för att få en injektion för att få bort
smärtan och ner svullnaden. Injektionen var något stark och det hela sluta med att
Ida fick leda hem mig till hostlet igen för jag var alldeles vimsig och visste knappt
var jag var. Jag är så tacksam för att jag hade henne med mig!
Det var meningen att vi skulle bestiga Mt Kenya samma morgon men på grund av
mitt tillstånd fick vi lov att skjuta upp det en dag vilket nog var tur. Bestigningen
började i stället den 3 februari med 9 km uppför till "Old Moses Camp". Det var
en tung stigning eftersom vi inte en enda gång under dessa 9 km hade flat mark.
Men vi hade god fart på och nådde upp till Campet på ca 2 timmar, som beräknat.
Dag två var tuffare. Vi vaknade på morgonen vid 6 tiden, eller ja vi hade väl
egentligen inte sovit alls eftersom det var kallt något fruktansvärt under natten. Jag
och Ida sov i samma säng tätt tätt intill varandra med varm vatten flaskor i sovsäckarna
för att hålla värmen någolunda. På morgonen hade Ida känningar av urinvägsinfektion
och kände sig inte alls kry att fortsätta men jag pushade henne lite och efter att ha ätit
frukost bestämde hon sig att prova.
Denna dag bestod av 14 km uppför med några flata partier och några skarpa uppför.
Vi vandrade iväg vid ungefär 7.30 tiden och nådde fram halvvägs vid lunch tid.
Vi märkte alla att Ida inte var i sitt fulla jag, hon hade haft huvudvärk sen vi morgonen,
var väldigt trött och kände sig konstig. Steven och Julius, vår guide och kock, kunde
konstatera att Ida hade typiska tecken på höjdsjuka och borde vända om. Efter mycket
om och men och diskuterande bestämde hon sig att följa deras råd vilket hon gjorde rätt i
för så fort hon hade kommit lite ner åt igen började hon känna sig bättre. Det enda botet
mot höjdsjukan är att snabbt ta sig ner, fortsätter man uppåt riskerar man sin hälsa och
i värsta fall sitt liv.
Jag och Julius fortsatte mot toppen när Ida och Steven vände om. Jag hade inga känningar
av höjdsjukan alls och ville prova så länge jag klarade av det. De sista 7 km tog ca 4 timmar
och när vi äntligen kom fram till Camp 2 på 4200 meters höjd var jag så slut att jag hade
ingen aning om hur jag skulle klara av att stiga de sista 600 metrarna till toppen... Jag
somnade som en stock och vaknade två timmar senare när det var middag.
Det var jag, två australiensare och ett finskt par som skulle bestiga toppen tillsammans
följande morgon och vi var alla lika slut. Varenda muskel i kroppen var i uppror och det
gick knappt att få i sig någon mat eftersom trycket är ganska högt på den där höjden.
Vi peppade i alla fall varandra och gick och lade oss direkt efter middagen för att förhoppningsvis
få lite bättre sömn än dagen innan.
02.45 ringde alarmet på Söndag morgonen och vi började bestigningen av de sista 3 kilometrarna
till toppen av Peak Lanana. Vi beräknade att bestigningen skulle ta ca 3 timmar så att vi skulle vara just
efter klockan 6 på toppen men vi var lite snabbare än beräknat och fick söka skydd i en grotta
för att vänta in soluppgången.
06.15 stod jag på toppen av mitt första berg och såg soluppgången över Kenya,
Kilimanjaro skymtade avlägset som en liten kulle bland molnen. Jag kände mig så
otroligt stolt över mig själv. Jag njöt av varje sekund där uppe!
Efter ca 15 minuter där uppe drog vi oss tillbaka ner eftersom det var något fruktansvärt kallt.
Bilder tog vi direkt vi kom upp eftersom förmågan att röra sig blev sämre och sämre för var
minut som gick på grund av kylan. Man kände hur man på något vis stängdes av sakta men säkert.
Att gå ner gick betydligt snabbare och när vi kom till Camp 2 åt vi frukost, packade väskorna
och så begav vi oss iväg mot Old Moses Camp och också ner de sista 9 km till gaten där Ida
och Steven skulle stå och vänta på oss.
Vandringen till Old Moses var tuff även om terrängen var den samma som dagen innan då vi
kom till Camp 2. Men efter att ha övervunnit berget släppte all nervositet och kroppen kunde
slappna av på ett annat vis och för första gången på två dagar kunde man känna att man var
slut, totalt jävla genom slut!
Men tillbaka måste vi och snabbt eftersom vi hoppades på att vara nere från berget innan det
blev mörkt.
Jag och Julius näst intill sprang de 14 kilometrarna till Old Moses där vi hade en snabb lunch
paus, pratade med de andra som var på väg upp och sedan tog vi de sista 9 kilometrarna..
Tack gode gud var det bara ner för men de kändes som en evighet innan vi kom ner.
Vi träffade på en hel del andra bestigare som var på väg upp och lyckönskade dem. Jag hade
något fruktansvärt ont i mina ben när vi äntligen nådde gaten vid 17.30 på Söndag eftermiddagen.
Där stod Ida och Steven och tog emot oss och jag bokstavligt talat ramlade in i Ida.
Äntligen kunde jag slappna av och vilken befrielse att få bli av med väskan!
Solbränd, totalt slut och genom lycklig åkte vi till ett hotell där jag fick duscha (vilket jag inte
gjort på flera dagar) och sova i en varm säng med rena lakan. Ida gick och beställde mat åt oss
medan jag duschade men när vi väl fick maten var jag så färdig att jag kunnat somna sittande..
Ida fick lov att kära kyckligen i bitar eftersom jag inte hade krafter eller ork att röra händerna..
Den natten sov jag som en stock nåååågot lycklig över min enorma vinst!
tisdag 31 januari 2012
Nairobis slum
Idag har varit en fantastisk dag trots att flygresan blev mycket langre och tyngre an vad som var planerat.
Planet till Istanbul blev installt pa grund av snostorm i Istanbul... Sa vi blev ombokade via Amsterdam i stallet. Vi landade i morse klockan 07.00 och ar ratt trotta nu om man sager sa.
Vi tillbringade trots var trotthet, dagen i Nairobis slum tillsammans med en man som heter Peter. Han tog oss runt och visade hur det egentligen ser ut och fungerar. Vi fick besoka deras skola, dar alla barn oavsett alder och klass sitter upprade som sillar med plast skynken i mellan for att avskarma "klassrummen".
Jag ar kar, i dessa barn och detta land!
Planet till Istanbul blev installt pa grund av snostorm i Istanbul... Sa vi blev ombokade via Amsterdam i stallet. Vi landade i morse klockan 07.00 och ar ratt trotta nu om man sager sa.
Vi tillbringade trots var trotthet, dagen i Nairobis slum tillsammans med en man som heter Peter. Han tog oss runt och visade hur det egentligen ser ut och fungerar. Vi fick besoka deras skola, dar alla barn oavsett alder och klass sitter upprade som sillar med plast skynken i mellan for att avskarma "klassrummen".
Jag ar kar, i dessa barn och detta land!
söndag 29 januari 2012
Africa, here we come!
Två timmar kvar tills min bror hämtar mig och vi åker för att plocka upp Ida
och jag har ännu inte packat... Joo, jag gillar att göra saker i sista stund. Och
inte ens då. Sitter hellre här.. Nå men jag har gott om tid på mig! Ska ju som sagt
till solen så det behövs ju inte så hemskt mycket kläder ifall att jag nu sku råka
glömma något.
Reseplanen ser ut såhär: Tar natt båten till Stockholm, flyger 12.15 från Arlanda i morgon
och beräknas landa i Nairobi 02.00.
Vågar inte säga hur aktivt bloggandet kommer att vara men på facebook ska det nog
gå att följa oss på våra upptåg!
Hej då Åland, vi ses om en månad!
och jag har ännu inte packat... Joo, jag gillar att göra saker i sista stund. Och
inte ens då. Sitter hellre här.. Nå men jag har gott om tid på mig! Ska ju som sagt
till solen så det behövs ju inte så hemskt mycket kläder ifall att jag nu sku råka
glömma något.
Reseplanen ser ut såhär: Tar natt båten till Stockholm, flyger 12.15 från Arlanda i morgon
och beräknas landa i Nairobi 02.00.
Vågar inte säga hur aktivt bloggandet kommer att vara men på facebook ska det nog
gå att följa oss på våra upptåg!
Hej då Åland, vi ses om en månad!
fredag 27 januari 2012
Förberedelser..!
Ja herre min tid, som vanligt är jag ute i sista stund med (denna gång) att packa...!
Har nog plockat fram de kläder och skor som ska med men måste ännu sålla bort en
del eftersom jag knappast behöver allt..
Jag jobbar hela helgen, har lovat att gå ut med tjejerna i morgon OCH måste få
allt färdig ställt innan söndag natt och Söndagen lär jag ju ligga bakis.. Fan ta mig
och mitt planerings sinne! ;)
Har en känsla av att jag kommer att glömma pass, flygbiljetter och med all säkerhet
backpacken...! Katastrofish! Jag har sååå sjukt mycket på gång i mitt huvud just nu..
Har nog plockat fram de kläder och skor som ska med men måste ännu sålla bort en
del eftersom jag knappast behöver allt..
Jag jobbar hela helgen, har lovat att gå ut med tjejerna i morgon OCH måste få
allt färdig ställt innan söndag natt och Söndagen lär jag ju ligga bakis.. Fan ta mig
och mitt planerings sinne! ;)
Har en känsla av att jag kommer att glömma pass, flygbiljetter och med all säkerhet
backpacken...! Katastrofish! Jag har sååå sjukt mycket på gång i mitt huvud just nu..
onsdag 25 januari 2012
Värmande varmt
Fick en otroligt fin kommentar av en arbetskollega som värmde i mitt hjärta:
"Men fan va du e tuff!! Önskar jag var mer som dig :)"
Tack Janni, du är så fin!
"Men fan va du e tuff!! Önskar jag var mer som dig :)"
Tack Janni, du är så fin!
Modig och stolt
Det är så att jag har gått runt och gillat en kille ett tag men inte vågat göra något åt det..
Men i kväll tog jag mod till mig och skrev ett mess! Jaaa-a, jag skrev och Pinko tryckte på
send för det skulle nog aldrig jag vågat! Och nu känns det bra, riiiiktigt bra!
US dollar
Idag har jag varit till banken och fyllt plånboken med US dollar för på Söndag bär det av mot Kenya!!
måndag 23 januari 2012
En säng, en alldeles egen säng!
Vilde har hunnit springa säkert 15 varv runt runt runt i sängen. Han undrar nog va det här är för lyx vi fått..!
Det är nämligen så att jag flyttat in hos min kära vän Ida ett par dagar nu medan hon är borta.
Behövde komma bort hemifrån och hon kom som en räddande ängel med förslaget att jag kunde få
stanna här.
Så det enda jag och Vilde gjort i kväll är att ligga på soffan och njuta av ensamheten, stillheten och framför allt tystnaden! Gud va skönt det är! Helt fantastiskt! Jaa jag kan inte hitta orden för hur underbart det här är. När Ida och jag kommer tillbaka från Afrika ska jag absolut börja söka lägenhet på fullt allvar!
Ja just det, som rubriken lyder, har inte jag och Vilde sovit i en riktigt säng på ett halvt år! Såå ikväll njuuuter vi!
lördag 21 januari 2012
fredag 20 januari 2012
En nykomling till
Igår var jag och hälsade på hos Alexandra och Thomas som fått
en liten prinsessa medan jag var i alperna. Hon är helt underbart fin
och skall heta Tiffany. Jag skulle ha kunnat sitta där i timmar med
henne i famnen och bara myst!
Man blir ju så bäbis sjuk själv när man ser dom här små! Vilken
tur att det inte är som med valpar, när du väl åker och tittar på dem
kommer du oftast hem med en! haha! Jag undrar hur många ungar
jag skulle ha hemma om det fungerade så..!
Nåväl jag önskar i alla fall Alexandra och Thomas ett STORT Grattis
till deras lilla underbaring! Måste snart hitta på en orsak att åka
ut till dem igen ;)
en liten prinsessa medan jag var i alperna. Hon är helt underbart fin
och skall heta Tiffany. Jag skulle ha kunnat sitta där i timmar med
henne i famnen och bara myst!
Man blir ju så bäbis sjuk själv när man ser dom här små! Vilken
tur att det inte är som med valpar, när du väl åker och tittar på dem
kommer du oftast hem med en! haha! Jag undrar hur många ungar
jag skulle ha hemma om det fungerade så..!
Nåväl jag önskar i alla fall Alexandra och Thomas ett STORT Grattis
till deras lilla underbaring! Måste snart hitta på en orsak att åka
ut till dem igen ;)
måndag 16 januari 2012
Solsidan
Dagarna flyger iväg och jag måste säga att jag storm trivs på min nya avdelning.
Den heter, som också namnet på inlägget, Solsidan och är för demenssjuka.
Jag trodde ärligt talat aldrig att jag skulle klara av att jobba där.. Inte för att de
boende är besvärliga eller jobbiga på något vis, de är snarare tvärt om, dom är helt
sjukt underbara! Nej utanför att tempot är något helt annat än vad jag är van med.
Här har vi tid att sitta med våra pensionärer, prata, umgås, mysa, skratta!
Ja vi har tid att göra nästan vad vi vill och det är så här jag önskar att alla äldre skulle
kunna ha det den dagen de flyttar in på ett hem.
Man får ett helt annorlunda band med pensionärerna än vad man har på en vanlig
avdelning. Jag har alltid brytt mig om alla jag skött men det här är något alldeles extra.
Jag är verkligen glad att jag fått chansen att arbeta med dessa fina kollegor på
en väldigt fin avdelning med underbara pensionärer. Det gör inget att jag får upprepa
mitt namn 15 gånger om dagen, att dom inte kommer ihåg mig nästa dag jag
kommer på jobb eller att vi kan sitta en hel eftermiddag och skifta samma tidning
hundra gånger för att varje gång jag ger den tillbaka har dom glömt att dom redan
läst den och börjar om igen. All glädje vi delar går inte att beskriva!
Jag ångrar inte en sekund att jag börjat här!
Jag ångrar inte en sekund att jag börjat här!
lördag 14 januari 2012
fredag 13 januari 2012
onsdag 11 januari 2012
Sömnbrist!
Äntligen kan jag gå i säng.. Efter 3 dygn med sex timmar av ordentlig sömn!
JIPPI HURRA!
Hem resan gick bra men den va ju så fruktansvärt lång.. Precis som alla av mina
hemresor brukar vara oavsett varifrån jag kommer.. När hyttvärdinnan kom och
knacka på vår hytt och sa att vi just var i Långnäs hade jag gjort vaad som helst för
att få somna om. Det hade inte gjort mig ett dugg om vi hamnat vidare till Åbo
och sen tillbaka till Åland först nästa dag!
(vilket jag annars skulle hata något fruktansvärt!)
Åkte på jobb i morse då till min nya avdelning så jag kan ju säga att jag kände mig
lite upp och ner vänd men det gick riktigt fint, hajja snabbt hur allt gick till!
Tror nog jag kommer trivas där även om tempot är 10 gånger långsammare än
på min förra avdelning.
JIPPI HURRA!
Hem resan gick bra men den va ju så fruktansvärt lång.. Precis som alla av mina
hemresor brukar vara oavsett varifrån jag kommer.. När hyttvärdinnan kom och
knacka på vår hytt och sa att vi just var i Långnäs hade jag gjort vaad som helst för
att få somna om. Det hade inte gjort mig ett dugg om vi hamnat vidare till Åbo
och sen tillbaka till Åland först nästa dag!
(vilket jag annars skulle hata något fruktansvärt!)
Åkte på jobb i morse då till min nya avdelning så jag kan ju säga att jag kände mig
lite upp och ner vänd men det gick riktigt fint, hajja snabbt hur allt gick till!
Tror nog jag kommer trivas där även om tempot är 10 gånger långsammare än
på min förra avdelning.
tisdag 10 januari 2012
På Münchens flygplats
Här sitter vi nu helt slitna efter en lång natts festande...
Nu ska det bli så skönt att komma hem!
Eftersom vårat tåg från Bad Gastein gick runt fem tiden på morgonen tänkte vi passa på att ut nyttja tiden fram till dess med att spana heta åkare av alla olika slag! Och WOW vilket utbud! Skulle kunna stanna hela vintern där bara för att spana...! Men såklart finns det också sjukt snygga tjejer där också.
Tänkte passa på att rekomendera några ställen i fall ni har vägarna förbi någon gång. Haeggbloms bar, jäkligt bra after ski! Silver bullet, mysig krog/bar med dj som inte gillar att höra låtarna till slut ;) Och Geist, ja den baren.. Alla var nog för fulla när vi väl kom så långt !
Ida fick napp och han heter Birk Borkason!
Eftersom vårat tåg från Bad Gastein gick runt fem tiden på morgonen tänkte vi passa på att ut nyttja tiden fram till dess med att spana heta åkare av alla olika slag! Och WOW vilket utbud! Skulle kunna stanna hela vintern där bara för att spana...! Men såklart finns det också sjukt snygga tjejer där också.
Tänkte passa på att rekomendera några ställen i fall ni har vägarna förbi någon gång. Haeggbloms bar, jäkligt bra after ski! Silver bullet, mysig krog/bar med dj som inte gillar att höra låtarna till slut ;) Och Geist, ja den baren.. Alla var nog för fulla när vi väl kom så långt !
Ida fick napp och han heter Birk Borkason!
måndag 9 januari 2012
Österriket i bilder
 |
| Mäktigt! |
 |
| På en promenad mellan åkena. |
 |
| En dag av skogsåkning med Magnus och Ela. |
 |
| Beundrar världens mästerverk! |
 |
| Tävlingsdagen |
 |
| Förberedning. |
 |
| Vinnarna från de olika klasserna! |
söndag 8 januari 2012
Mod på hög nivå
Ligger på hotellrummet i Mallnitz och förundras över gårdagens freeride tävling...
Jag måste säga att jag avundas freeriders! Vilket mod, vilken styrka, vilken smidighet!!
Vi tog alla gondolen upp till topp stationen och därifrån hika vi upp till toppen genom all snö och över berg. Uppe på toppen stod sedan jag och Ida med alla åkare och väntade på att Nicke skulle hinna ner till platsen där han skulle bedömma var och en av åkarna. Åkarna gick upp och ner för berget för att finna den plats de ville starta från för att få till snyggaste droppet eller hoppet. Dom utmana varandra genom att åka från farligare Och farligare ställen. Jag kunde inget annat än att förundras över deras mod! När du står på toppen har du ingen aning om vad som finns under men dom bara kastar sig rak ut!
Jag vill bli minst lika cool som dom är, ha samma styrka och mod som dem. De är mina nya idoler, jag ser upp till dem för i deras ögon är ALLT möjligt!
Vi tog alla gondolen upp till topp stationen och därifrån hika vi upp till toppen genom all snö och över berg. Uppe på toppen stod sedan jag och Ida med alla åkare och väntade på att Nicke skulle hinna ner till platsen där han skulle bedömma var och en av åkarna. Åkarna gick upp och ner för berget för att finna den plats de ville starta från för att få till snyggaste droppet eller hoppet. Dom utmana varandra genom att åka från farligare Och farligare ställen. Jag kunde inget annat än att förundras över deras mod! När du står på toppen har du ingen aning om vad som finns under men dom bara kastar sig rak ut!
Jag vill bli minst lika cool som dom är, ha samma styrka och mod som dem. De är mina nya idoler, jag ser upp till dem för i deras ögon är ALLT möjligt!
söndag 1 januari 2012
Välkommen 2012
Ja detta år avslutades på absolut bästa sätt. Ett bra kalas med underbara vänner!
Helt fantastiskt!
Nå nu har ju det nya året börjat och jag har en massa förhoppningar och förväntningar... Det ska bli riktigt spännande att se vad som kommer att erbjudas. Nu först på start listan står en veckas snowboard åkning i Österrikiska Mallnitz på tur. Ska packa och dona med det sista förberedelserna i morgon och sedan tar jag och Ida natt båten över till Stockholm. Det ska verkligen bli jätte kul. Inte bara för att få stå på brädan igen utan även för att få träffa Nicke som jag inte sett på länge!
Helt fantastiskt!
Nå nu har ju det nya året börjat och jag har en massa förhoppningar och förväntningar... Det ska bli riktigt spännande att se vad som kommer att erbjudas. Nu först på start listan står en veckas snowboard åkning i Österrikiska Mallnitz på tur. Ska packa och dona med det sista förberedelserna i morgon och sedan tar jag och Ida natt båten över till Stockholm. Det ska verkligen bli jätte kul. Inte bara för att få stå på brädan igen utan även för att få träffa Nicke som jag inte sett på länge!
 |
| Bilden är från Davos, Schweitz. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)